Summa sidvisningar


Jag heter Gerd

25 juli 2014

Ytterligare en nostalgitripp...


För några dagar sedan besökte goda vänner oss och meddelade att de hade bestämt sig för att åka till Florida i höst (där de aldrig varit tidigare) för att tillbringa 1 månad i solskensstaten i södra USA.
Tanken är att dom ska resa runt med hyrbil för att försöka hinna med så mycket som möjligt utan att för den skull behöva sitta i hyrbilen vareviga dag.

Dom hade naturligtvis koll på att vi varit där åtskilliga gånger och även om vi inte är "världsmästare" på staten Florida, så har vi rest så mycket i denna stat, så att vi kan vara till hjälp vid planeringen av en sådan resa.

Det är faktiskt så att under en lång rad av år hade vi mer eller mindre klippkort på flygen över till Miami resp. Orlando, så sammanlagt har vi varit i solskensstaten över 30 gånger - brist på fantasi eller en stor kärlek till Florida - gissa själva...

Efter några timmar hade vi lagt upp en rutt åt våra vänner där dom kommer att hinna med att köra utefter Floridas östkust upp till norra delen av staten (inkl. ett besök några dagar i New Orleans - det är verkligen synd att missa den staden när man ändå är så nära - vi har svårt att glömma våra besök i Preservation Hall där man njuter av jazzmusik som spelas av färgade i 80-90 årsåldern, samt våra restaurangbesök i de franska kvarteren) och därefter köra den västra kusten ner till Miami för att därifrån fortsätta ner till Key West. Under turen norrut kommer dom naturligtvis att besöka både Everglades, Kennedy Space Center med närliggande badorter, samt tillbringa några dagar i Orlando för att besöka de större nöjesparkerna i Orlandos omgivningar.
För säkerhets skull, så kommer vi att träffas ytterligare en gång i mitten av augusti (dom kommer säkert att ha massor av frågor efter det att dom nu "smälter" all information som dom fick av oss) och det innan vi själva styr kosan söderut och ner till Spanien med vår husbil för ännu en övervintring där nere.

Efter det att våra vänner åkt hem igen - med Florida kartor, vägbeskrivningar, hotell- och lägenhetsförslag, så kom nostalgin flygande över oss igen...
Klockan var bara tidig kväll, så vi hade gott om tid innan läggdags för att själva tänka tillbaka på alla de resor vi gjort till just Florida och speciellt roligt var det att tänka tillbaka på de veckor när vi våndades och våndades mer eller mindre dygnet runt...

För att göra en lång historia kort, så hade vi i slutet på 70-talet stora planer på att köpa oss en lägenhet i Florida och den skulle då ligga i Fort Lauderdale (på Floridas östkust och endast cirka 1 timmes bilresa norr om Miami) eller i någon av de badorter som ligger strax norr om Fort Lauderdale, t.ex. Lauderdale by the sea, Pompano Beach (där boxaren Ingemar Johansson ägde ett mindre motell) eller i Deerfield Beach.

Vi hade vid åtskilliga tillfällen hyrt lägenhet bl.a. i lägenhetskomplexet Holiday Isle (idag heter det The Holiday Isle Yacht Club) och när vi checkade in där i början av december 1979 träffade vi en norsk flygkapten som köpt sig en större lägenhet (5 rok) på 3:e våningen (det översta våningsplanet) med utsikt över den 480 mil långa kanalen Intracoastal Waterway, som leder ända upp till Boston i norra USA.
På kartan här nedanför ser man vart Holiday Isle ligger och det direkt intill kanalen (sjötomt).

Vi fick av honom reda på att ett amerikanskt par från New York hade för avsikt att sälja sin lägenhet bestående av 3 rok och den låg på 2:a våningen direkt under den norska familjens lägenhet och endast några meter från kanalen.

Någon vecka efter det att vi ankom till lägenheten, så kom några vänner till oss från Stockholm på besök och skulle stanna 2 veckor och bo i "vår" lägenhet på Holiday Isle. Vi berättade om våra planer och om möjligheten att köpa just den lägenhet där vi nu bodde tillsammans. Det visade sig dock att dom inte alls tyckte att vi skulle köpa denna eller någon annan lägenhet här i Florida överhuvudtaget... och deras argument var - tänk er att vara så låsta i (nästan) all framtid till just denna ort och denna lägenhet och med långa och jobbiga flygresor till och från dessutom...

Våra enda argument som "bet" på dom var att:

1. Priset på lägenheten var bara 105.000 dollar,
2. Dollarn kostade bara drygt 4 kronor under detta år (årskiftet 1979-1980),
3. Utsikten från lägenheten över Intracoastel Waterway med balkongen alldeles intill kanalen (sjötomt),
4. Ljudet av amerikanska motorbåtar med dubbla V8:or på vardera cirka 400 Hk (vi var och är motorgalna alla fyra...), som trafikerar kanalen under i huvudsak dagtid,
5. Avståndet till stranden och havet (se kartan här nedan) är endast 400 meter, d.v.s. promenadavstånd,
6. Ett mycket stort utbud av riktigt bra restauranger nära lägenheten,

MEN, trots dessa 6 "heta" argument, så tyckte dom båda att detta var en "galen" idé och efter den "manglingen" ute på balkongen i lägenheten just denna kväll efter en mycket god middag, som våra gäster tillagat, så drog vi oss tillbaka och sov - just inte mycket alls den natten...

Summan av kardemumman blev dock att när våra vänner reste hem till Sverige en vecka före oss, så hade vi just en vecka på oss för att fundera igenom detta eventuella köp.
Vi ringde ägarna i New York och meddelade att vi hade beslutsångest och fick respit ytterligare 2 veckor innan vi def. måste bestämma oss.
En vecka efter detta besked var vi så hemma i Sverige igen och den veckan sov vi inte bra alls.., men efter några dagar ringde ägaren till lägenheten och meddelade att dom kommer att behålla lägenheten fram till den 1/6 1980 och det gav ju oss lite extra "bonus" - massor av tid att fundera igenom detta ev. köp ytterligare en tid och under den tiden funderade vi mest varje dag och ibland - natt...

Vi bokade in oss på ett flyg med British Airways via London till Miami för avresa i början på maj månad och
bodde i lägenheten i 2 veckor och det tillsammans med några andra goda vänner.
Även dessa vänner avrådde oss för att köpa en lägenhet så långt hemifrån och det just p.g.a. den långa flygresan, så nu började vi bli minst sagt osäkra på vad vi gett oss in på..., så vi lade köpet på hyllan och om vi ångrade oss eller inte - ja, det kan du läsa mer om längst ned i detta inlägg !
Holiday Isle Yacht Club på karta
Att lägenheten ligger bra till håller du säkert med om - sjötomt intill Intracoastal Waterway och endast 400 meter från havet och den fina och breda stranden på höger sida North Atlantic Boulevard eller A1A, som den också kallas.


Den lägenhet vi var nära att köpa är den som ligger på mellanvåningen (längst bort i bild) och med en stor balkong mot kanalen och med swimmingpoolen alldeles intill.


Här ser man den kanske lite bättre - mellanvåningen längst till höger på bild.


Poolen och kanalen Intracoastal Waterway alldeles intill.


Utsikt från "vår" balkong mot norr med Intracoastel Waterway.
Till bryggan på bild, som tillhör bostadsrättsföreningen, går det alldeles utmärkt att beställa vattentaxi - mycket populärt när man t.ex. ska besöka en restaurang och inte vill köra bil - det råder nolltolerans i Florida mot att köra bil med alkohol i kroppen.


Norrmannens lägenhet högst upp till vänster och "vår" direkt under den.


Direkt bakom bryggan, där det finns gott om stolar och bord, står denna grill som samtliga boende får använda.


Nära anläggningens reception finns denna Shuffleboard som är mycket populär att använda.

Svar på frågan, här ovan, om vi ångrar oss eller ej att vi inte genomförde köpet är:

* rent ekonomiskt hade det varit en "kanonaffär" att köpa denna lägenhet för 105.000 dollar, därom råder det inget tvivel - norrmannens lägenhet ovanför "vår" har 5 rok (medan "vår" har 3 rok) - norrmannens (det är en annan ägare idag) är till salu nu och för den begär man 899.000 dollar... och idag kostar ju en dollar som bekant nästan 7 kronor...!

* ser man mer "nyktert" på det hela, så ångrar vi oss nog inte - de allra flesta resor vi genomfört med flyg, personbil och husbil under alla dessa år hade vi i så fall förmodligen fått vara utan !

MEN, om det är så att även du har för avsikt - nu eller i framtiden - att resa till Florida och besöka t.ex. Fort Lauderdale, så rekommenderar vi dig mer än gärna att boka in dig i en lägenhet på:
The Holiday Isle Yacht Club

Gå in på deras hemsida:
www.holidayisleyachtclub.com
- där finner du alla priser och storlekar på lägenheterna, samt en hel del information om Fort Lauderdale !

Adressen hit är:
741, Bayshore Drive
Fort Lauderdale

Vi avrundar detta inlägg med några bilder från Fort Lauderdale och önskar dig en fortsatt fin sommar !













11 juli 2014

Sollefteå - då och nu - en nostalgitur i Bosses hembygd




HOTEL HALLSTABERGET *****
Ett hotell som tillkom för många år sedan då några entusiaster i bl.a. Sollefteå Alpina Skidklubb föreslog att den gamla stugan, Hallstastugan, som fanns intill där hotellet ligger idag, skulle rivas och stan och kommunen skulle gräva i kistbotten och satsa på ett nybygge.
Mycket vatten har runnit i Ångermanälven sedan dess och det är bara gammal historia, som inte så många Sollefteåbor vill höra mer om - hotellet drevs av några entusiaster utan vare sig hotellutbildning eller någon erfarenhet av att driva ett hotell och hotellet har i alla år kostat skattebetalarna en hel del.

MEN, numera är det andra tongångar i stan och det efter det att "hotellkungen" Stefan Karlsson tagit över driften av hotellet och nysatsat cirka 50 miljoner ur "egen ficka" och med hjälp av kommunen och Landstinget, som satsat samma summa, så har denna nysatsning med en helrenovering och en stor tillbyggnad radikalt ändrat förutsättningarna för att driva detta hotell vidare !
Stefan Karlsson har drivit och driver andra hotell i Sverige och är f.d. ägare till Hotel Södra Stadsberget i Sundsvall, som hans bror nu tagit över.

Stefan har dock överlåtit ansvaret att driva hotellet i Sollefteå till Björn Norman, som numera är hotellets chef.
Entrén till hotellet och receptionen ligger på den övre våningen på denna bild och där finns även en av hotellets barer.
Direkt nedanför receptionen och den övre baren promenerar man en trappa ned och från denna bardel har man en underbar utsikt över Sollefteå.
Hotellets inomhuspool och 2 stora bubbelbad ligger direkt intill baren (bilden ovan) och på en tillbyggd större balkong (längst bort i bild) ligger ett annat bubbelbad utomhus.
Även härifrån poolen och bubbelbaden har man en strålande utsikt över staden och Ångermanälven.
En trappa ned i förhållande till baren och poolanläggningen ligger hotellets stora restaurang där man kan servera 800 personer vid ett och samma tillfälle. Restaurangen fortsätter cirka 30 meter bort till höger i bild !
Till vänster på denna bild ser man en restaurang i restaurangen skymta och det är hotellets Fine Dining Corner.
Innanför dessa stora fönster ligger hotellets inomhuspool och bubbelbad, duschar och bastu.
Undrar just hur det går till när man ska putsa dessa fönster utifrån...
Ännu värre måste det väl vara att tvätta dessa fönster...

Vill du veta mer om hotellet, så gå gärna in och läs mer om på deras hemsida:
www.hallstaberget.se

IDROTTSPROFILER FRÅN SOLLEFTEÅ
Vi tycker att det är lite imponerande faktiskt att en så liten stad som Sollefteå hur kunnat få fram så pass stora idrottare och ledare genom åren - här kommer ett litet axplock på några av dom !

Bosses gamle barndomsvän och klasskamrat från folkskolan, Kjell Isaksson, känner väl de allra flesta till. Han var ju en mycket duktig stavhoppare och var med i friidrottslandslaget i många år.
Född i Härnösand, men flyttade med sin mor de 9 milen upp till Sollefteå i tidig ålder.
Kjell började faktiskt som gymnast och var mycket duktig i denna gren, men intresset för just stavhopp tog överhanden. Tilläggas skall är att Kjell var en naturbegåvning och hade nog blivit lika framgångsrik i de flesta idrottsgrenar han till äventyrs skulle ha valt.
Lite kuriosa från Kjells tidiga ungdomsår var att han samlade på vita möss och hade under en period ett ansenligt antal och dessa fick Kjell ha i villans varmgarage och Kjell skötte dessa småttingar på allra bästa tänkbara sätt !
Kjell hade världsrekordet i stavhopp utomhus under några månader 1972. Han hade världsrekordet inomhus i tre omgångar 1970-1972. Han innehade Europa rekordet åren 1972 till 1975 och det svenska rekordet 1968 till 1983. Han vann tio SM i stav. Han tog silver i ute-EM 1969 och två silver vid EM inomhus 1970 och 1971. Kjell deltog vid OS 1972 i München, men lyckades halvskadad tyvärr inte ta sig till final.
En av Bosses bästa kompisar under uppväxttiden och ända fram till det att Bosse flyttade från Sollefteå efter avslutat militärtjänst (lumpen) var Stefan Hasselborg.
Stefan började som mycket tidig junior att försöka lära sig att hoppa i backe och vartefter åren gick, så fick han lämna den lilla backen och börja hoppa i mellanbacken, som var och är en 90-meters backe.
Bosse och hans kompisar glömmer aldrig den dag Stefan skulle hoppa i den stora backen (en 120-meters backe) i Sollefteå för första gången - då Sveriges största hoppbacke - idag den näst största efter backen i Falun.
Det var en mycket nervös Stefan (har Bosse berättat) som gjorde sitt första hopp i denna stora backe bara 16 år gammal. Det första hoppet följdes sedan av åtskilliga fler, men Stefan beslutade sig - tyvärr - för att "lägga skidorna på hyllan" och började sedan att ägna sig åt curling.

Stefan blev först framgångsrik som aktiv curlare och representerade Sverige vid Europa mästerskapen 1990 (guld) och 1994 (brons), samt vid VM 1992 (7:e plats).
Laget leddes för övrigt av Stefans yngre bror Mikael.
Bosse dessutom klasskamrat med Stefans och Mikaels bror Peter.
Sedermera och under många år var Stefan sedan en mycket framgångsrik förbundskapten för det svenska damlandslaget i curling.

En av Bosses vänner och grannar från uppväxttiden i Sollefteå var Hans Nauclér, som var yrkesofficer vid I 21 i just Sollefteå. Hans var mycket aktiv inom skidåkning i allmänhet och i skidskytte i synnerhet under denna tid och även efter sin pensionering.
Hans är absolut en av de personer som får ta åt sig äran till Helenas och andra Sollefteå åkares framgångar i skidskytte genom åren - han har lagt ner ett otroligt arbete på skidskyttarna i Sverige !
Helena har 2 individuella VM-guld och 3 individuella VM-brons. Hon har även 3 VM-medaljer i mixstafett och hon vann den totala världscupen säsongen 2008-2009 och belönades med Jerringpriset och bragdguldet. På idrottsgalan 2010 fick hon priset för årets idrottskvinna 2009.
bild
Bosse ägnade sig åt utförsåkning under hela uppväxttiden och en av klubbkompisarna i Sollefteå Alpina Skidklubb var Rune Lindström (på bilden ovan). Rune som tillsammans med Olle Rolén från Åre, Lasse Olsson från Borlänge och Bengt-Erik Grahn från Fjällvinden utgjorde herrlandslaget under lång tid.
 Bengt-Erik var mycket nära att vinna guld i slalom vid VM i Portilo i Chile år 1966, men föll dessvärre bara  några portar från mål. Rune var, enligt Bosse, den duktigaste av dessa landslagsåkare och det under 60 och 70 talen. Under jul och nyår var det, även på den tiden, uppehåll i de internationella tävlingarna och då var alltid Rune hemma i Sollefteå för att bl.a. hälsa på sina föräldrar, kompisar och att träna i Hallsta backarna. Bosse var naturligtvis en av dom många som försökte förkovra sig med hjälp av bl.a. Rune, men ingen av "lärjungarna" kom inte ens i närheten av Runes färdigheter.

EN AV SVERIGES DUKTIGASTE KVINNLIGA SKÅDESPELARE - INGRID THULIN


Hon var Ådalens vackraste vildros.

Sollefteå tösen som erövrade Sverige - och världen - och blev en av våra absolut största aktriser.
Hon är också en av de få svenska kvinnor som har varit på drive-in-bio med Cary Grant - något hon själv berättade om i sin memoarbok, "Någon jag kände".

Sedan 1960-talet bodde hon i Italien, sitt andra hemland, i ett fantastisk gammalt 1600-talshus med tolv rum i byn Sacrofano, någon mil norr om Rom.
För en längre tid sedan drabbades hon av cancer och återvände hem till Sverige för att få specialistvård på Radiumhemmet vid Karolinska sjukhuset i Solna.
Den sista tiden vårdades hon av vänner i hemmiljö, utanför Stockholm.

Ingrid föddes i Sollefteå 1926 och dog i Stockholm 2004. Hon var gift med regissören Claes Sylvander under åren 1952-1955 och med Harry Schein under åren 1956-1989.
   Ingrid ligger begraven på kyrkogården i Sollefteå i AW Thulins familjegrav.
Till vänster om gravstenen finns det en annan sten med Ingrids autograf på - en enkel, men mycket fin
gravplats. På den övre bilden kan man även se den jordgubbsplanta som anhöriga planterat intill den lilla
stenen.

KÄNDA OCH DUKTIGA JOURNALISTER FRÅN SOLLEFTEÅ
Bara för att man än känd, så behöver det nödvändigtvis inte betyda att man för den sakens skull är en duktig journalist. Men dessa journalister tillhör verkligen den grupp som ÄR och VAR duktiga - 2 av dessa 3 vi ska presentera här är dessvärre avlidna och det dessutom i alldeles för ung ålder.
Torsten Blomquist. Foto: Lotte Nord
Torsten Blomquist är gammal journalist. Han började sin bana på Nya Norrland i Sollefteå och var sedan i många år redaktör på Expressen. För några år sedan skaffade han sommarbostad utanför Sollefteå.
Bosse och Torsten var både vänner, klasskamrater och bänkgrannar i gymnasiet på Vallaskolan i Sollefteå och båda hade det lika svårt med det tyska språket... 
Bosse har i efterhand insett vad dumt det var att skippa tysklektionerna och i stället knalla ner till Remals café och spela flipperspel, men han tog sig själv i kragen och pratar nu ganska bra tyska - bra att ta till i Tyskland och i alpländerna när man är ute och åker husbil !
Torsten har även skrivit några mycket uppmärksammade böcker, som rönt stor uppskattning i vida kretsar !
Stig "Stickan" Bodin var en av Sveriges allra duktigaste sportjournalister. Han kom till Expressen 1954 och arbetade på tidningens sportredaktion till 1997. Året innan flyttade han till Sollefteå där han bevakade sport från Norrland för tidningen.
Stig var god vän med Bosses föräldrar och de bodde grannar i Sollefteå efter det att Stig flyttade dit.
Journalisten Mats Olsson i tidningen Expressen skrev vid ett tillfälle att Stickan var en av de stora stilisterna i svensk journalistik !


Åke var född 1936 och var därför lite för gammal för att vara kompis med Bosse, men Åke hade en yngre bror, även han med förnamnet Bosse.

Båda Bossarna var kompisar under skoltiden och träffade då naturligtvis Åke titt som tätt.
"Min" Bosse kommer mycket väl ihåg Åke och hans sätt att vara - snabb i replikerna och alltid på språng och hade alltid glimten i ögat och bjussade alltid på sig själv. Besökte tidningsredaktionerna på både Nya Norrland och på Nord Sverige så fort tillfälle gavs - han hade redan då helt klart för sig vad han skulle ägna sitt liv åt !

En kompis till Bossarna hade en bror som var ett antal år äldre och hade tagit körkort. 
En dag lyckades det att få låna familjens stora svartfärgade Buick med stor bensin V8 - problemet var bara att den bilen visst inte hade fått nån större service under åren..., så den drack nästan lika mycket olja som bensin. Goda råd är dyra heter det ju och grabbarna lyckades övertala sina föräldrar att få låna lite i förskott på veckopengen för att kunna åka bort till Esso bensinstation och köpa en stor dunk olja... Turen gick sedan ner till Härnösand och dom lyckades ta sig tillbaka till Sollefteå och lämna igen bilen, men, då knackade det betänkligt i motorn...!

Åkes  far var revypappa i Sollefteå, det var där hans revyintresse väcktes. Det var också där som hans stora intresse för sport och journalistik föddes, närmare bestämt 1948, med örat klistrat framför radioapparaten. Sven Jerring och Lennart Hyland rapporterade från S:t Moritz och Åke Strömmer var elva år och bestämde sig genast för att bli journalist.
1980 fick Åke Strömmer Stora Journalistpriset med motiveringen: "Mästerliga direktreferat präglade av inlevelse, kunskap, humor och berättarkonst." Trots att han fick C på sin studentuppsats i svenska...
Vi är åtskilliga som än idag saknar Åkes fantastiska radioreferat !

NÄSÅKER, UPPSTRÖMS SOLLEFTEÅ, MED SIN VACKRA FORS
När vi är i Sollefteå, så kör vi alltid en tur upp till samhället Näsåker (där bodde bl.a. författaren Pelle Mohlin) för att dels - om vi har tur och är här vid rätt tidpunkt - få se när man öppnar dammluckorna och släpper på vattnet vid kraftverket och det är lika imponerade varje gång !
Alldeles intill forsen finns det ett mycket stort antal välbevarade hällristningar att beskåda.
Precis som i Sollefteå finns det gott om Nipor även i Näsåker. I dessa Nipor bygger svalorna bo år efter år. Vägen som leder från samhället och ner till älven (strax hitom det vita huset på bild) måste då och då förstärkas på grund av rasrisk.
Åter i Sollefteå besöker vi kyrkan...
... för att sätta några blommor...
... vid minneslunden där Bosses föräldrar vilar.
Vackra blommor pryder minneslunden och dess lilla fontän !
Åtskilliga Sollefteåbor var ombord på fartyget Estonia och om vi inte missminner oss, så omkom samtliga av dessa resenärer i denna tragiska fartygsolycka.
Vart har alla dessa 20 åren tagit vägen - vi blir nästan lite chockade över att så lång tid förflutit efter det att denna olycka inträffade !
Väl åter på Hotel Hallstaberget njuter vi av denna vackra utsikt från hotellets fina restaurang !
Denna kväll blir det Pepparstek av reninnanlår med cognac- och grönpepparsås, baconlindad haricots verts, ugnsbakad tomat och friterad klyftpotatis.
I morgon lämnar vi Sollefteå och Hotel Hallstaberget för denna gången och kommer definitivt tillbaka nästa sommar, om inte förr !

Tilläggas skall är att det går alldeles utmärkt att bo i sin husbil utanför hotellet - det finns en mycket stor parkering alldeles intill, så säg bara till i receptionen och tacka gärna för att du får övernatta här genom att besöka restaurangen och baren - det uppskattas av personalen och du blir rikt belönad dessutom - maten är helt fantastisk här. Vi har nu ätit igenom hela menyn...

Rumspriserna börjar (under helger) på 995:- för ett dubbelrum för 2 personer inkl. stor buffetfrukost - övriga priser för olika rums kategorier, inkl. stora sviter, hittar du på hotellets hemsida, 
www.hallstaberget.se

Vi båda önskar fortsatt trevlig sommar !




07 juli 2014

Sollefteå Sollefteå - det är städernas stad...

... eller ett skidspår mellan 2 regementen...


För länge sedan spelades denna melodi i radion och det ganska ofta och åtskilliga av oss f.d. (och nuvarande) Sollefteåbor ler än idag åt denna text, för det fanns väl andra städer i Sverige som var något mer fantastiska - men inte så många dock, tyckte vi Sollefteåbor...!

En känd journalist på Expressen (vi har haft ett flertal Sollefteåbor som skrivit i den tidningen och det återkommer vi till i nästa inlägg om några dagar) skrev för länge sen att Sollefteå egentligen inte hade mer att komma med än just detta skidspår mellan regementena I 21 och T3 - sen fanns det visst en avstickare till Arméns hundskola också.... Samtliga Sollefteåbor, inkl. Bosse, tyckte av förklarliga skäl mycket illa om denne man...
När man lämnar Sandslån och ska åka upp till Sollefteå, så kan man välja mellan 3 olika vägar - antingen fortsätter man på den norra sidan Ångermanälven eller så väljer man att åka tillbaka över bron och ta den väg som följer älven på den södra sidan eller så väljer man den "tråkiga" riksväg 90 som i huvudsak går över stora fält och genom stora skogar och långt från älven. Vi väljer den norra vägen och det tycker vi att du också ska göra den dag du åker omkring i dessa mycket vackra trakter !
På denna bild skymtar man...
... den bro som byggts över älven och som är en del av den järnväg som kallas för Ådalsbanan och som lite längre norrut övergår i Botniabanan. Ett bygge som nog måste anses vara den i särklass sämsta infrastruktursatsning som gjorts i detta land - väldigt få resenärer åker med de tåg som rullar på denna bana och godstågen lyser med sin frånvaro. Man har dessutom byggt en enormt stor station alldeles intill Kramfors/Sollefteå flygplats, men problemet är ju att det är få som flyger från Stockholm och till denna flygplats...
Det är många med oss som tycker mycket illa om detta slöseri med skattemedel - för samma summa pengar, som det kostat att bygga dessa järnvägssträckor, hade vi kunnat bygga en motorväg med 2 filer i vardera riktningen hela sträckan från Sundsvall och upp till Haparanda !!!
Som vi skrev i föregående inlägg, så kunde man förr resa med fartyget Ådalen 3 från Härnösand och hela vägen upp till Sollefteå men det går inte längre att trafikera denna sträcka och det p.g.a. att det bildats sandbankar i älven (mellan Sandslån och Sollefteå) och dessa tycker "beslutsfattarna" att det inte är värt att muddra bort.
Vi har gjort denna tur ett par gånger och det var verkligen balsam för själen att få vara med om en sådan tur - vilka otroligt vackra naturscenerier utefter denna 25 km långa sträcka från Sandslån och upp till städernas stad, Sollefteå !
Väljer man vägen på den norra sidan Ångermanälven, så möts man strax innan ankomsten till Sollefteå av denna vackra tavla.
Det nyrenoverade och tillbyggda 5-stjärniga Hotel Hallstaberget (www.hallstaberget.se) med den stora slalombacken ovanför och nedanför hotellet och med störtloppsbacken, som man bara ser en del av på denna bild längst till höger. Alldeles till vänster om hotellet ligger den gamla och mycket branta slalombacken och till vänster om den de stora hoppbackarna.
Utsikten från Hallstaberget är verkligen magnifik och det hoppas vi att du håller med om ?!!
I mitten av älven ligger Hågesta ön och på denna ö är det under framför allt under vår, sommar och höst, mycket populärt att promenera.
Direkt till vänster om den vita kupolen till vänster i bild ligger Sollefteå Camping - en mycket populär camping som ofta är fullbokad under sommaren och hösten. En stor del av gästerna kommer från Norge - till Östersund, som ligger rakt väster om Sollefteå, är det endast 16 mil och därifrån till norska gränsen i Storlien (väster om Åre) kör man på ett par timmar. 
Ägarna till campingen (f.d. grannar till Bosse under uppväxttiden) driver även en restaurang med fullständiga rättigheter inom campingområdet. Här finns även stugor att hyra och alldeles intill campingen finns det en 50-meters utomhus swimmingpool.
Under Bosses uppväxt i Sollefteå rann det en mycket strid fors i stan - längst till vänster i bild - men beslut togs då att ett kraftverk skulle byggas mitt i denna vackra fors och det var det åtskilliga Sollefteåbor som inte tyckte om.
Mellan kraftverket och campingen (en sträcka på några hundra meter) finns ett av Sveriges förnämsta laxfiske områden - absolut i klass med Mörrums ån  - här i Sollefteå fångas det ganska ofta laxar på mellan 15 och 23 kilo !
Utsikten västerut från Hallstaberget - i förgrunden en del av slalombacken och mitt i bild kan man skymta Sollefteå sjukhus, som när det färdigställts i början på 60-talet var Sveriges modernaste sjukhus !
Numera försöker landstingspolitikerna (och det sedan många år) lägga ned sjukhuset, men hittills har det idiotiska beslutet inte lett till någon nedläggning och det p.g.a. massiva protester från befolkningen i Sollefteå kommun (som är ganska stor kommun) - gudskelov ! Den som blir allvarligt sjuk skulle i så fall behöva transporteras till Sundsvalls sjukhus - en sträcka på 15 mil...!

Politiker i allmänhet och dom i Västernorrland i synnerhet har vi aldrig någonsin haft något förtroende för och det kommer ingen någonsin att kunna ändra på - vän av ordning kommer kanske ihåg att våra politiker på riksnivå beslutade sig för att lägga ner regementet T3 i Sollefteå för många år sedan och bedyrade då att regementet I 21 skulle få finnas kvar - det var absolut inte aktuellt att lägga ned det regementet. 
Vad tror du inträffade efter bara ett par år ???  Jo, just det, beslut togs att även detta regemente skulle läggas ned och det efter att man de sista 2-3 åren investerat drygt 1.000 miljoner kronor i div. anläggningar inom I 21:s område.
Politikerförakt - ja, det är bara förnamnet !

 Högst upp i bild rinner Ångermanälven och västerut (bortåt i bild) kan man åka båt fram till Forsmo kraftverk, som ligger nån mil uppströms älven och österut hindrar kraftverket i Sollefteå eventuell båttrafik. Men från Sollefteå kan man med en normalstor motorbåt ta sig hela vägen ner till havet - då passerar man Höga Kusten bron på sin färd ut mot öppet vatten.
Den stora slalombacken sedd från Hotel Hallstaberget. Störtloppsbacken börjar ytterligare cirka 500 meter upp och starten sker från ett mycket högt torn, så farten direkt efter start är uppe i cirka 100 km/h.
När Bosse var i 15-årsåldern, så har jag (Gerd) hört berättas från s.k. "säkra källor" att han och några av hans kompisar (speciellt kompisen Rolf "Tjoffen" Näsberg - 10 år senare och fram till sin pensionering en mycket duktig helikopterpilot) startade högst upp i  backen (den övre av ovanstående 2 bilder) och "skikade" backen hela vägen från toppen och ner till strax under vänster kant på denna bild. Fartrekordet sattes sent en eftermiddag och av säkerhetsskäl efter det att liften stängts och det sattes till drygt 112 km/h !

Svenska landslaget i utförsåkning bestod under 60 och 70 talen av, i huvudsak, 4 personer. 
Det var Olle Rolén från Åre, Lasse Olsson från Borlänge, Bengt-Erik Grahn från Fjällvinden (nära att bli världsmästare i slalom i Portillo i sydamerika) samt Bosses och hans kompisars idol - klubbkompisen från Sollefteå Alpina Skidklubb - Rune Lindström, som var den duktigaste av dessa 4 åkare. 
Rune tillbringade hela vintrarna nere i alpländerna, men var alltid hemma i Sollefteå under jul och nyår och då passade grabbarna på att försöka lära sig av Rune. Dom lyckades dock aldrig nå upp till hans nivå, men roligt var det säkert att få försöka i alla fall !

Lite mer om olika idrottsprofiler från Sollefteå kommer i nästa inlägg om några dagar !
Störtsloppsbacken var inte byggd eller ens påtänkt under Bosses uppväxttid i Sollefteå och tur var väl det - den ser mycket respektingivande ut och är olyckan framme, så inbillar jag mig att man kan slå sig halvt fördärvad i denna backe och det trots alla stora skyddsnät som byggts i högfarts kurvorna !
Till vänster om slalombackarna, störtloppsbacken och Hotel Hallstaberget ligger hoppbackarna - det är sammanlagt 3 backar varav den största är Sveriges näst största hoppbacke. Rekordet i Falun ligger på 128 meter och i Sollefteå har man som längst hoppat 114,5 meter. Men för ordningens skull kanske vi - i rättvisans namn - ska påtala att de få stora tävlingar som avgörs i Sverige går av stapeln i just Falun. 
De vi talat med är övertygade om att det går att hoppa lika långt i Sollefteås stora hoppbacke !

I nästa inlägg kommer vi att berätta om när en av Bosses bästa kompisar under uppväxttiden för första gången skulle hoppa i den stora backen och det bara 16 år gammal !
För oss båda är det omöjligt att försöka förstå hur man kan komma på idén att ge sig iväg utför detta hopptorn för att sedan lämna det på ganska hög höjd i dryga 90 km/h och därefter försöka landa stående på båda fötterna i slutet av underbacken. Det är med stor respekt och med ett viss dödsförakt vi klättrar alla trapporna upp till toppen av detta höga torn...!
Berget i bakgrunden på denna bild är Multrå berget och orkar man promenera upp dit, så har man verkligen en helt fantastisk utsikt över Sollefteå och Ångermanälvens sträckning !
Uppe på Hallstaberget och alldeles intill hotellanläggningen och slalombackarna har man byggt en mycket fin skidskytteanläggning som används både vinter som sommar.
Asfalterade vägar sträcker sig åt olika håll en lång bit uppför och på sidan av Hallstaberget och det är - med tanke på att man åker rullskidor - svindlande hastigheter man kommer upp i i utförsbackarna.
Samtliga asfalterade spår är belysta och används även ofta av ortsbefolkningen både under hela året.
Både dam- och herrlandslagen i längdskidåkning är på plats i Sollefteå och bor på Hotel Hallstaberget under en längre tid. Vi hade ett långt samtal med landslagsläkaren i slalombacken en dag och kan inte annat än imponeras av åkarnas slit och det träningsprogram dom går igenom under bl.a. detta träningsläger !
Först springer man utför den gamla vägen (detta var en delsträcka under Midnattssols rallyt för många år sedan) upp till Hallstaberget och vänder direkt uppe på toppen och springer sedan utför samma sträcka. Detta första pass för dagen avslutar man sedan med att...
... vända nere vid dalstationen och därefter - utan paus - vända och springa (inge gå) hela nya slalombacken uppför och det i ganska högt tempo. En kort paus får man efter att ha kommit upp till toppen av backen och därefter gör man om samma "resa" ytterligare en gång. Efter ytterligare en paus tar man sedan på sig rullskidorna och kör ett flertal varv på den längsta skidskyttesträckan uppe på berget.
Tilläggas skall är att det, i stort sett, är samma träningsprogram för både damer och herrar !
Här skymtar vi Charlotte Kalla längst till vänster efter en genomförd joggingtur med några av sina landslagskompisar och det i ganska lugnt tempo, men direkt efter denna tur och efter en kortare paus bar det iväg igen för en riktig genomkörare i slalombacken - både nedför och uppför - vi blir trötta bara av att titta på dom genom restaurangfönstret när vi efter en stund intog frukost i hotellets restaurang...!
Om några dagar återkommer vi med ett inlägg om detta fantastiska renoverade och tillbyggda hotell - ett av Sveriges få 5-stjärniga hotell och dessutom med en synnerligen attraktiv prissättning. 
Dessutom har vi tänkt skriva om ett flertal stora idrottsprofiler som kommer från Sollefteå, om en av Sveriges mest duktiga kvinnliga skådespelare som växte upp här och som är begravd på Sollefteå kyrkogård, om några mycket duktiga journalister från Sollefteå och om en av Sverige största radioprofiler genom alla tider och som tillhörde Bosses bekantskapskrets på den "gamla goda tiden".

Gör som vi - njut av det underbara sommarvädret vi har just nu, så "hörs" vi om några dagar igen !